Undrar om Mona Sahlin fortfarande vill erbjuda "stöd" åt människor som återvänder till Sverige efter att ha mördat, våldtagit och begått folkrättsbrott med IS....

Befängt! Detta är inte ens roligt. De här människorna är inte bara mentalt desorienterade, de är sinnesslöa!

"Next to us is the body of a mother, who bellowed in grief as she was dragged to the kill floor."

De talar om en höna...

Och där blev det klart för mig - jag betalar inte jaktkort för nästa säsong!

Regeringen ger Naturskyddsföreningen 425 000 kronor för att föreningen under förra året arbetat med att skydda pilgrimsfalk och vitryggig hackspett. Jättebra att hotade arter får hjälp. Jag skänker gärna pengar till ändamålet. Men inte via viltvårdsfonden. Lika lite som jag vill att tex jordbrukare ska få ekonomiskt stöd ur viltvårdsfonden, eller Säffle IF, eller Per-Arne som sladdar skidspår i Överkalix. Sinnessjukt!

Läs nyheten på Svensk Jakt:

http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2015/02/regeringen-ger-jagarpengar-till-naturskyddsforeningen/

Om den moderna människan klyver ved är det ved någon annan huggit, transporterat och kapat. Om man odlar något är det på balkongen, kolonilotten eller i trädgården. När man äter kött är det kött från djur som andra har fött upp, slaktat, styckat och malt. Hela samhället har vänt sig från naturen, och de djur vi delar planeten med. Att se en TV-dokumentär om en 80-årig skånsk hästbonde är att konsumera kultur. Som att se en konstutställning. Det är fint att han finns. Men du behöver inte interagera i hans verklighet, du behöver inte hantera hans vardagsproblem. Hans livsstil är ljusår från den moderna människans. Det är något romantiskt i att hans kaffekanna tjuter men det är inte ditt liv. Det är vackert att se naturscener på TV, det är fint att det finns men det är inte heller ditt liv. Du lever inte med naturen för att du plockar svamp, matar småfåglarna eller går Kungsleden. Naturen är för de flesta tillrättalagd eller långt borta. Tillrättalagd runt knuten eller vild långt borta, kanske i "Norrland". I detta samhällsklimat föds och fostras människor som är totalt distanserade till livet i och med skogen och viltet. De finns i alla tillräckligt stora tätorter, både i Malmö och Luleå.

Om man inte levt som fårbonde i ett vargrevir är det väldigt enkelt att vara ensidigt positiv till vargens ansamling på en väldigt liten yta och fördöma alla andra åsikter. Och om man aldrig haft en björn på återkommande födosök runt gården är det väldigt enkelt att fördöma den som har det, och som vill skjuta samma björn. Många av de här tomtarna anser för övrigt att det är generellt är helt fel att överhuvudtaget döda ett annat djur (det är en annan diskussion som jag skrivit om i tidigare inlägg). När man inte vet vad man pratar om är det väldigt enkelt att odla onyanserade och verklighetsfrånkopplade ideologier. Djurrättsrörelsen i sin nuvarande form och karaktär har uppstått ur dessa faktum. Begreppet "djurrättsaktivist" känns mest som "djurrättsaktivisternas" egna benämning på vad de sysslar med men har blivit ett vedertaget begrepp. "Djurrättsorganisationerna" är inte vad samlingsnamnet säger. De är något helt annat. De borde snarare kallas brottslingar, vandaler eller terrorister.

Detta är människor som tycks leva i en egen, parallell, verklighet. De plockar ut valda delar ur verkligheten och behöver inte hantera resten, eftersom resten inte ingår i deras verklighet. Vargfrågan är ett typiskt exempel. Det finns inga nyanser i hur de här människorna tänker. Deras intellekt är stängt för andras argument och verklighet. De saknar helt förmåga att se och sätta sig in i sin meningsmotståndares situation. De beslutar att mink och odlad fisk ska släppas ut i naturen utan att bry sig om konsekvenserna för den natur och de vilda djur de påstår sig värna. De saboterar jakttorn, ljuger och hotar människor. Deras gemensamma gärning är inte på något sätt av godo. Bara negativ och destruktiv. De är kriminella och korkade. De begår brott i "kampens" namn, precis som alla andra ickedemokratiska grupperingar gör. Inget liv vinner på att du sågar ner ett jakttorn. Det är din morfar som drabbas. Idiot.

"Aktivisterna" är dessutom gräsrötter precis som rasisterna som demonstrerar på gatan med hakkors på t-shirten. Båda grupperna är basen i etablerade politiska partier som lobbar både i Sverige och i Bryssel. De finns längst ute på varsin sida om den politiska skalan och båda sidor finns i riksdagen. Men nu handlar detta om "djurrättsaktivisterna", inte om nazisterna. Alla "djurrättsaktivister" väljer inte att bryta mot lagen. De arbetar reformpolitiskt också. Vilket är skrämmande i sig. Det skulle vara helt omöjligt att förbjuda folk att äta kött och därmed omöjligt att förbjuda köttproduktion. Målet är förstås att förbjuda jakt. Det enda naturliga, det mest skonsamma, miljövänliga och etiskt sett bästa sättet att skaffa kött till hushållet. Ett exempel är F! som motionerat om att förbjuda all löshundsjakt. Vansinne är ett för mjukt ord.

F!-politikern som la nämnda motion är (får man förmoda) både kvinno- och djurrättsaktivist. Hon (får man förmoda) deltar kanske också i demonstrationer för kvinnors (och/eller djurs) rättigheter. Gott så. Det är helt OK att demonstrera för det man tror på och känner starkt för. Även om det i något fall skulle vara lite galet. Hon är enligt definition en aktivist (1). Men den dag hon eller vem som helst bestämmer sig för att exempelvis börja skära upp fiskodlingskassar, klippa upp en minkburar, såga ned jakttorn, spraya slagord på butiksfönster eller skicka hotbrev begår hon per definition en terrorhandling (2). Ja det finns naturligtvis en "allvarlighetsskala" för terrorism också. Man kan vara en mer eller mindre farlig terrorist. Man kan inte jämföra en extremislamistisk terrorist och en "djurrättsterrorist". Men båda begår ju per definition terrordåd! Och det är fullständigt vansinnigt att lagens långa arm inte har någon gruppering som övervakar, kartlägger, uppsöker och lagför detta pack. För det har de nämligen inte.

Det jävligaste kanske är att samhället spelar "djurrättsaktivisterna" i händerna och bekräftar dem. Samhället bekräftar den här snedvridna ideologin genom att medvetet dölja och bortse från tex det faktum att en höna måste avlivas innan den kan bli chicken hot wings. Människor som lider ser man dagligen på TV, krig, mord osv. Man blir avtrubbad. Man ser däremot aldrig ett nötboskap som slaktas, det är tydligen för hemskt för att visas. Inte ens om man med egna ögon ser på TV hur ett samhälle i krig kastas ett par generationer bakåt i tiden kan man sätta en nackad höna i ett vettigt perspektiv. Nej, en höna utan huvud förblir det otäckaste som finns.

Jag åkte taxi med en kollega från södra Sverigen en gång, vi passerade ett vattenkraftverk med öppna dammluckor. Vattnet forsade och hon tyckte det var vackert. Betongdammen? Frågade jag. Nä vattnet som forsar.... Svarade hon. Den här älven har inte forsat sedan 50-talet svarade jag. Vi pratade vidare i ämnet och jag försökte upplysa henne så mycket jag kunde. Gemene man vet inget om vad som händer under vattnet kring ett vattenkraftverk. Ingen intresserar sig för det. Ingen undrar varför den enda lax som finns på Ica är odlad i Norge, ingen bryr sig om vad de laxodlingarna gör mot miljön och den vilda Atlantlaxen. Ingen orkar ta in det faktum att den vilda Östersjölaxen är full av gift och att vattenkraftverken (i de allra flesta fall) fortfarande drivs med hundra år gammal miljölagstiftning att förhålla sig till. Att fånga och "rädda" en halt räv för att själv känna att man gjort något bra är viktigare, och lax anses fortfarande vara nyttig fisk. Jag har aldrig sett djurrättsaktivister demonstrera utanför Jämtkrafts kontor. Folk vet ingenting om naturen längre, eller om vad människan gjort och gör med den. Men åsikterna sprutar ändå. Man ser sig gärna som någon välgörare som gör allt rätt. Trots att det är omöjligt att leva utan att påverka naturen och djuren. Både djurrättsaktivisterna och veganerna bojkottar kött men blundar tex för hur katt- eller hundmaten de ger sina sönderavlade sällskapsdjur produceras.

Samhället förstärker och till och med driver den här "utvecklingen". TV4 visar "Djurens Hjältar" där någon av Päivärintasystrarna fångar och kör en trebent räv till djursjukhuset där benet amputeras och räven blir "inlagd" tills någon djurpark kan ta emot den, där ska sen den vildfödda räven leva inburad resten av sitt liv. Där ska den springa runt i sina egna spår i inhängnadens ytterkant varenda dag under resten av sitt liv. Hur är det värdigt? Hur är det att värna om denna räv? Och det kostar tiotusentals kronor innan den ens blivit inburad i djurparken. I något annat TV-program lägger man tid och pengar på att rädda en björktrast. Jag vet inte vilka som betalar men gissar att det handlar om någon/några "djurrättsorganisationer". Det är inte fel att rädda livet på en enskild räv eller björktrast. Men "djurräddarnas" lilla värld, inskränkthet, verklighetsfrånvända förhållningssätt, okunskap och framförallt deras sällskap, är skrämmande. Även om inte Päivärinta släpper ut mink i svensk natur så bidrar hon stort till eländet, hon representerar alla som kan sorteras in i aktivistfacket. Vare sig hon vill det eller inte. Och TV4 bekräftar dem.

SVT vill inte köpa in eller producera jakt-TV. Man påstår att målgruppen är för liten, vilket givetvis är fel på flera sätt. För det första är antalet jägare i Sverige sexsiffrigt. För det andra ingår det i public service-uppdraget att erbjuda ett brett utbud som bygger bla på mångfald och folkbildning. Även smala program som inte får plats i komersiella TV-kanaler. Det är naturligtvis något annat än "för liten målgrupp" som är orsaken till att SVT inte visar jaktprogram. De är rädda för negativa reaktioner. Bildrepotage och "läsarnas egna bilder" från älgjakten försvinner av samma anledning ur dagstidningarna och jag har därför slutat betala för skiten. De viker sig för en grupp med extrema åsikter och ickedemokratiska metoder.

Medan dessa "djurvänner" spenderar tusentals kronor på att tejpa fågelben pågår sann vilt- och fiskvård överallt i landet. Exempelvis jägare som utfodrar rådjur, sportfiskare som bär storsten och återställer flottledsrensade strömvatten. Det finns ingen "djurrättsaktivist" som sysslar med sånt, eller med trafikeftersök, eller som skjuter skabbräv. Aktivister; om ni verkligen vill göra en insats med era pengar - skänk dem till Älvräddarna, fjällrävsprojektet, fjällgåsprojektet eller någon annan organisation/forskning som faktiskt gör nytta. Terrorister; om ni vill agera praktiskt - anmäl er som frivilliga och krama rom och mjölke från en hotad öringstam, eller fråga om ni får följa en viltvårdare i jobbet.

Jag är djurvän. Du är något helt annat!
 

_______________________________

1) Aktivism är en samlande benämning på alla former av medveten politisk aktivitet för att påverka exempelvis politiska beslut eller ett företags agerande (Källa: wikipedia)

2) Terrorism avser det systematiska användandet av våld eller förstörelse, särskilt mot civila mål, för att med hjälp av rädsla tvinga fram politiska eller andra typer av förändringar (Källa: wikipedia)

Rasist, nazist, "djurrättsaktivist". Alla odemokratiska grupperingar använder sig av samma metoder och språk. Vad är skillnaden?

Länk till nedanstående jägarblogg:

http://blogg.jagareforbundet.se/2015/01/22/fega-vargaktivister/

Du kanske passerar någon liten "norrländsk" by när du kört fel efter att ha svängt av för att runda stora vägen med lite sightseeing. På byavägen går en farbror med krökt rygg. Han ger ett skröpligt intryck. Kanske har han med sig en gråhund som drar i kopplet. Han har Bluewearjacka, stövlar, signalfärgad keps, otidsenliga jeans eller jaktbyxor på sig. Du stannar och hissar ner fönstret för att fråga hur du ska köra för att komma ut på stora vägen igen. Han lyfter armen för att peka och du ser en näve stor som ett hopvikt grytlock och en tumme som skulle täcka halva skärmen på din smartphone. Han tystar hunden som skäller på dig, pekar med hela armen och förklarar kort, med kraftig dialekt. Ni tittar tysta på varandra någon sekund. Du kanske snappade upp något ord men när du tackat och åkt vidare har du egentligen bara med dig riktningen och något landmärke han nämnde. Du ser i backspegeln att han står stilla en stund medan du åker vidare. Som för att återhämta sig efter avbrottet i promenaden. Hunden drar enträget i kopplet.

Såg du människan? Han kan mycket som du inte kan och aldrig kommer att kunna. Han har sett saker du inte sett. Du ser en svag gammal gubbe men du skulle se honom svinga en slägga, åttiofyra år gammal. Han är stark som en björn. Han fick (troligtvis) sunda värderingar och en tydlig känsla för rätt och fel med modersmjölken. Han har historier och anekdoter att berätta om sådant som inte förekommer längre, kunskap att förmedla. Han tillhör den sista generationen som växt upp och formats under en tid då mycket lite var lika enkelt som det är nu. De finns kvar ett tag till men tiden är knapp. Jorden blir en fattigare plats när han försvinner.

För en stund sedan, medan jag lärde dottern tre sätt att döda en människa med en penna, halvlyssnade jag på morgon-TV (jag VAB:ar). Någon av alla dessa morgon-TV-fjantar samtalade med meteorologen om extrema väderförhållanden. De pratade om snöstormar och fjanten säger "man kan kanske inte begära att samhället ska kunna hantera att det plötsligt och snabbt kommer tio cm snö...". I rest my case.

Och så lite humor på det:

Urbaniserad kan man vara både i Piteå och Malmö. Men utan att ta i vågar jag gissa att det är vanligare i Malmö och andra storstäder.

Fy fan vad jag är trött på alla dessa urbaniserade idioter som inte har någon kontakt alls med verkligheten. Och då menar jag trött, jag vill nästan gå och sova av uttråkning när jag ser/hör hur de resonerar. Urbaniseringen har många ansikten. Har ni sett TV4-dokusåpan "Farmen" t ex? Bara namnet, "Farmen". Det är ett litet småskaligt jordbruk de bor i och driver. Vadå "farm"? Vi säger inte farm i Sverige, vi säger jordbruk. Det heter inte "farmare", det heter jordbrukare eller bonde. En farm är något annat, t ex en minkfarm (som egentligen borde benämnas minkuppfödning men låt gå). En urbaniserad TV4-ledning och -redaktion har namnsatt skiten, troligtvis direkt från engelska språket. Jag har också hört ungdomar säga "flod" när de pratar om en älv eller å. Samma grej. Jag hatar inte de stackare som säger flod eller farm. Men jag får sår i öronen. Urbaniseringen är också skyldig till bambifieringen. Denna förbannade företeelse där man tillskriver djur mänskliga egenskaper och känslor. I grunden finns något gott i det antar jag, man bryr sig om övrigt liv som vi människor delar planeten med. Ibland växter också. Men det gör jag också, och alla jägare och fiskeentusiaster jag känner eller mött. Skillnaden är att dessa urbaniserade naturmuppar är helt frånkopplade från verkligheten (därav uttryck som "balkongbiolog" och "betongindian").

Själadödande! Bild från stockholmstad.se

Det skulle vara svårt att genomgöra rent praktiskt men det borde ingå i allmänbildningen (skolgången) att prova leva praktiskt i och med natur och (både vilda och tama) djur. Alla borde få lära sig att ett träsk är en sjö och inte en myrmark, hur och var man går över en blöt myr. Alla borde få uppleva att det är krångligt att vandra genom en urskog, hur det ser ut eller känns när man avlivar ett djur, hur 23 minusgrader i Norrbotten känns i jämförelse med 2 plusgrader vid Skånes kust, hur man gör upp en eld, hur liten en människa är på ett kalfjäll, hur tyst det är i en mossbelupen granskog, hur livgivande ett outbyggt strömvatten är och hur man fiskar. Alla borde få möjligheten att känna en fysisk koppling 2-3 generationer bakåt i tiden när de flesta baxade storsten från sin åkermark, högg ved för att klara vintern och kände trygghet efter att man fryst ner ett par styckade älgar på hösten. Representanter för djurrättsorganisationer, F! och MP borde göra PRAO-månad som fårbönder i ett vargrevir. Med det i erfarenhetsbanken skulle alla ha en ödmjukare inställning till livet.

  Livgivande granskog! Bild från bioresurs.uu.se