Om den moderna människan klyver ved är det ved någon annan huggit, transporterat och kapat. Om man odlar något är det på balkongen, kolonilotten eller i trädgården. När man äter kött är det kött från djur som andra har fött upp, slaktat, styckat och malt. Hela samhället har vänt sig från naturen, och de djur vi delar planeten med. Att se en TV-dokumentär om en 80-årig skånsk hästbonde är att konsumera kultur. Som att se en konstutställning. Det är fint att han finns. Men du behöver inte interagera i hans verklighet, du behöver inte hantera hans vardagsproblem. Hans livsstil är ljusår från den moderna människans. Det är något romantiskt i att hans kaffekanna tjuter men det är inte ditt liv. Det är vackert att se naturscener på TV, det är fint att det finns men det är inte heller ditt liv. Du lever inte med naturen för att du plockar svamp, matar småfåglarna eller går Kungsleden. Naturen är för de flesta tillrättalagd eller långt borta. Tillrättalagd runt knuten eller vild långt borta, kanske i "Norrland". I detta samhällsklimat föds och fostras människor som är totalt distanserade till livet i och med skogen och viltet. De finns i alla tillräckligt stora tätorter, både i Malmö och Luleå.

Om man inte levt som fårbonde i ett vargrevir är det väldigt enkelt att vara ensidigt positiv till vargens ansamling på en väldigt liten yta och fördöma alla andra åsikter. Och om man aldrig haft en björn på återkommande födosök runt gården är det väldigt enkelt att fördöma den som har det, och som vill skjuta samma björn. Många av de här tomtarna anser för övrigt att det är generellt är helt fel att överhuvudtaget döda ett annat djur (det är en annan diskussion som jag skrivit om i tidigare inlägg). När man inte vet vad man pratar om är det väldigt enkelt att odla onyanserade och verklighetsfrånkopplade ideologier. Djurrättsrörelsen i sin nuvarande form och karaktär har uppstått ur dessa faktum. Begreppet "djurrättsaktivist" känns mest som "djurrättsaktivisternas" egna benämning på vad de sysslar med men har blivit ett vedertaget begrepp. "Djurrättsorganisationerna" är inte vad samlingsnamnet säger. De är något helt annat. De borde snarare kallas brottslingar, vandaler eller terrorister.

Detta är människor som tycks leva i en egen, parallell, verklighet. De plockar ut valda delar ur verkligheten och behöver inte hantera resten, eftersom resten inte ingår i deras verklighet. Vargfrågan är ett typiskt exempel. Det finns inga nyanser i hur de här människorna tänker. Deras intellekt är stängt för andras argument och verklighet. De saknar helt förmåga att se och sätta sig in i sin meningsmotståndares situation. De beslutar att mink och odlad fisk ska släppas ut i naturen utan att bry sig om konsekvenserna för den natur och de vilda djur de påstår sig värna. De saboterar jakttorn, ljuger och hotar människor. Deras gemensamma gärning är inte på något sätt av godo. Bara negativ och destruktiv. De är kriminella och korkade. De begår brott i "kampens" namn, precis som alla andra ickedemokratiska grupperingar gör. Inget liv vinner på att du sågar ner ett jakttorn. Det är din morfar som drabbas. Idiot.

"Aktivisterna" är dessutom gräsrötter precis som rasisterna som demonstrerar på gatan med hakkors på t-shirten. Båda grupperna är basen i etablerade politiska partier som lobbar både i Sverige och i Bryssel. De finns längst ute på varsin sida om den politiska skalan och båda sidor finns i riksdagen. Men nu handlar detta om "djurrättsaktivisterna", inte om nazisterna. Alla "djurrättsaktivister" väljer inte att bryta mot lagen. De arbetar reformpolitiskt också. Vilket är skrämmande i sig. Det skulle vara helt omöjligt att förbjuda folk att äta kött och därmed omöjligt att förbjuda köttproduktion. Målet är förstås att förbjuda jakt. Det enda naturliga, det mest skonsamma, miljövänliga och etiskt sett bästa sättet att skaffa kött till hushållet. Ett exempel är F! som motionerat om att förbjuda all löshundsjakt. Vansinne är ett för mjukt ord.

F!-politikern som la nämnda motion är (får man förmoda) både kvinno- och djurrättsaktivist. Hon (får man förmoda) deltar kanske också i demonstrationer för kvinnors (och/eller djurs) rättigheter. Gott så. Det är helt OK att demonstrera för det man tror på och känner starkt för. Även om det i något fall skulle vara lite galet. Hon är enligt definition en aktivist (1). Men den dag hon eller vem som helst bestämmer sig för att exempelvis börja skära upp fiskodlingskassar, klippa upp en minkburar, såga ned jakttorn, spraya slagord på butiksfönster eller skicka hotbrev begår hon per definition en terrorhandling (2). Ja det finns naturligtvis en "allvarlighetsskala" för terrorism också. Man kan vara en mer eller mindre farlig terrorist. Man kan inte jämföra en extremislamistisk terrorist och en "djurrättsterrorist". Men båda begår ju per definition terrordåd! Och det är fullständigt vansinnigt att lagens långa arm inte har någon gruppering som övervakar, kartlägger, uppsöker och lagför detta pack. För det har de nämligen inte.

Det jävligaste kanske är att samhället spelar "djurrättsaktivisterna" i händerna och bekräftar dem. Samhället bekräftar den här snedvridna ideologin genom att medvetet dölja och bortse från tex det faktum att en höna måste avlivas innan den kan bli chicken hot wings. Människor som lider ser man dagligen på TV, krig, mord osv. Man blir avtrubbad. Man ser däremot aldrig ett nötboskap som slaktas, det är tydligen för hemskt för att visas. Inte ens om man med egna ögon ser på TV hur ett samhälle i krig kastas ett par generationer bakåt i tiden kan man sätta en nackad höna i ett vettigt perspektiv. Nej, en höna utan huvud förblir det otäckaste som finns.

Jag åkte taxi med en kollega från södra Sverigen en gång, vi passerade ett vattenkraftverk med öppna dammluckor. Vattnet forsade och hon tyckte det var vackert. Betongdammen? Frågade jag. Nä vattnet som forsar.... Svarade hon. Den här älven har inte forsat sedan 50-talet svarade jag. Vi pratade vidare i ämnet och jag försökte upplysa henne så mycket jag kunde. Gemene man vet inget om vad som händer under vattnet kring ett vattenkraftverk. Ingen intresserar sig för det. Ingen undrar varför den enda lax som finns på Ica är odlad i Norge, ingen bryr sig om vad de laxodlingarna gör mot miljön och den vilda Atlantlaxen. Ingen orkar ta in det faktum att den vilda Östersjölaxen är full av gift och att vattenkraftverken (i de allra flesta fall) fortfarande drivs med hundra år gammal miljölagstiftning att förhålla sig till. Att fånga och "rädda" en halt räv för att själv känna att man gjort något bra är viktigare, och lax anses fortfarande vara nyttig fisk. Jag har aldrig sett djurrättsaktivister demonstrera utanför Jämtkrafts kontor. Folk vet ingenting om naturen längre, eller om vad människan gjort och gör med den. Men åsikterna sprutar ändå. Man ser sig gärna som någon välgörare som gör allt rätt. Trots att det är omöjligt att leva utan att påverka naturen och djuren. Både djurrättsaktivisterna och veganerna bojkottar kött men blundar tex för hur katt- eller hundmaten de ger sina sönderavlade sällskapsdjur produceras.

Samhället förstärker och till och med driver den här "utvecklingen". TV4 visar "Djurens Hjältar" där någon av Päivärintasystrarna fångar och kör en trebent räv till djursjukhuset där benet amputeras och räven blir "inlagd" tills någon djurpark kan ta emot den, där ska sen den vildfödda räven leva inburad resten av sitt liv. Där ska den springa runt i sina egna spår i inhängnadens ytterkant varenda dag under resten av sitt liv. Hur är det värdigt? Hur är det att värna om denna räv? Och det kostar tiotusentals kronor innan den ens blivit inburad i djurparken. I något annat TV-program lägger man tid och pengar på att rädda en björktrast. Jag vet inte vilka som betalar men gissar att det handlar om någon/några "djurrättsorganisationer". Det är inte fel att rädda livet på en enskild räv eller björktrast. Men "djurräddarnas" lilla värld, inskränkthet, verklighetsfrånvända förhållningssätt, okunskap och framförallt deras sällskap, är skrämmande. Även om inte Päivärinta släpper ut mink i svensk natur så bidrar hon stort till eländet, hon representerar alla som kan sorteras in i aktivistfacket. Vare sig hon vill det eller inte. Och TV4 bekräftar dem.

SVT vill inte köpa in eller producera jakt-TV. Man påstår att målgruppen är för liten, vilket givetvis är fel på flera sätt. För det första är antalet jägare i Sverige sexsiffrigt. För det andra ingår det i public service-uppdraget att erbjuda ett brett utbud som bygger bla på mångfald och folkbildning. Även smala program som inte får plats i komersiella TV-kanaler. Det är naturligtvis något annat än "för liten målgrupp" som är orsaken till att SVT inte visar jaktprogram. De är rädda för negativa reaktioner. Bildrepotage och "läsarnas egna bilder" från älgjakten försvinner av samma anledning ur dagstidningarna och jag har därför slutat betala för skiten. De viker sig för en grupp med extrema åsikter och ickedemokratiska metoder.

Medan dessa "djurvänner" spenderar tusentals kronor på att tejpa fågelben pågår sann vilt- och fiskvård överallt i landet. Exempelvis jägare som utfodrar rådjur, sportfiskare som bär storsten och återställer flottledsrensade strömvatten. Det finns ingen "djurrättsaktivist" som sysslar med sånt, eller med trafikeftersök, eller som skjuter skabbräv. Aktivister; om ni verkligen vill göra en insats med era pengar - skänk dem till Älvräddarna, fjällrävsprojektet, fjällgåsprojektet eller någon annan organisation/forskning som faktiskt gör nytta. Terrorister; om ni vill agera praktiskt - anmäl er som frivilliga och krama rom och mjölke från en hotad öringstam, eller fråga om ni får följa en viltvårdare i jobbet.

Jag är djurvän. Du är något helt annat!
 

_______________________________

1) Aktivism är en samlande benämning på alla former av medveten politisk aktivitet för att påverka exempelvis politiska beslut eller ett företags agerande (Källa: wikipedia)

2) Terrorism avser det systematiska användandet av våld eller förstörelse, särskilt mot civila mål, för att med hjälp av rädsla tvinga fram politiska eller andra typer av förändringar (Källa: wikipedia)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

God jul & gott nytt år!

    Idioter!   Det här är redan sörlänningens, storsvenskens, bild av "Norrland". Från och med "Stornorrland" behöver de inte ens låtsas bry sig om vad som finns på den stora okända ytan på Sverigekartan. Umeå blir (förmodligen) res...

Lennart Lindberg präntar ner sanningar i sin blogg Skogslivet på VK Blogg:   Vi har lyckats med konststycket att driva vårt jordbruk och djurhållning till den gränsen där minsta lilla störning omkullkastar all livsmedelsproduktion. De gamla lantr...

Är mordhot, förföljelse och skadegörelse i syfte att skrämmas mindre allvarliga brott om de begås av en "vargvärnare" än om de begås av en Hells Angels-medlem?      http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2016/01/hot-mot-eftersoksjagare-trappas-upp/ ...

Det är fascinerande, lite komiskt men mest skrämmande. Att se i Pelle Strindlunds ögon hur frånvarande han är. Pelle finns inte här bland oss. Han är någon annanstans när han jämför slaveriet med att människan sätter sig över djuren. Någon med afrika...