Efter förmiddagsjakten sitter jag nu och dricker kaffe under pilen på gården, på fälten nedanför går två rågetter och betar. På spisen står ett långkok på bogstek av älg och badar i porter. Ska strax ut i skogen igen.

Livet på landet - livet på en pinne    

... och så var det Camilla Björkboms (ordförande i Djurens rätt) inlägg i jaktdebatten "Människor har inte rätt att döda djur". Måste kommentera det också...

När någon representant för organisationer eller sammanslutningar som Djurens rätt ges utrymme och bekräftelse i media känner jag ilska och sorg. Ilska över att pseudovetenskap, okunskap och lögner presenteras som om de vore fakta och ilska över att skiten normaliseras. Sorg över att så många människor fjärmat sig från naturen och verkligheten. Och sorg över den ständigt pågående urbaninseringen av Sverige.

För mig är det inte fult att föreviga stämningsfulla ögonblick. Det kan handla om en solnedgång, en kornåker i morgondimma, fiskaren och storgäddan eller jägaren och det nedlagda viltet. Jag tycker inte om foton där nämnda gädda hänger på ett blodigt långfinger eller ett vilt som ligger i en pöl av blod. Men mitt ogillande beror i de fallen på att bilderna är oattraktiva. Inte på blodet. Jag tycker inte om respektlösa avbildningar av död fisk i en hög eller av en död älg där jägaren står med foten på älgens huvud. Mitt ogillande i de fallen beror just på respektlösheten, inte på att djuren är döda. Jag kommer alltid att fiska och jaga. Jag kommer alltid att fota mina fiskar och mitt vilt. Jag kommer alltid att göra det snyggt. Och jag kommer aldrig att dölja det. Jag och min jakt hör hemma i ett modernt samhälle. Jag och alla andra jägare är viktiga i det moderna samhället. Camillas verklighetsuppfattning, livsfilosofi och uppfattning om jakt och fiske är däremot skadliga för vilket samhälle som helst.

Jag kan se till att avbilda mina upplevelser på ett smakfullt och respektfullt sätt. Men verkligheten är förstås att djuret skjuts, passas (tas ur), flås, hängs upp för mörning, styckas, tillagas och äts upp. Den urbaniserade människan vill helst bara se bilder från två delar i den kedjan - viltet i naturen innan skottet eller det tillagade köttet prydligt upplagt på en tallrik. Trots att färska undersökningar visar att 84% av svenska folket är positivt inställda till jakt, gomorron Camilla (http://fof.se/artikel/positiv-syn-pa-jakt). Att man bara ser kycklingen som djupfrysta bröstbitar (med den felaktiga benämningen "bröstfiléer") är ett samhällsproblem. Hur många barn växer idag upp i en miljö där det är lika naturligt att nacka en höna som att äta kyckling? Just det. Försvinnande få. Det är orsaken till att man sällan vill se den delen av verkligheten. Jag tycker att det är samhällets ansvar att inte dölja verkligheten. Jag tycker det är samhällets ansvar att bemöta de felaktigheter och snedvridna uttalanden som kommer från organisationer som Djurens rätt. På samma sätt som man måste bemöta all organiserad desinformation. Camilla och hennes likar är ett samhällsproblem. Djur är kännande varelser (vi är också djur). Därför genomsyras svensk jakt av etiktänkande. Viltet finns inte till för att dödas, det bara finns. Djur föds, lever och dör. Som vi gör. En del arter äter andra djur och människan är en sådan art. Punkt. Sen är det upp till var och en att välja sin kost. För övrigt finns ingen fridfull död i naturen. Vilt som dör i naturen lider alltid. Alltid. Ett älg dör inte i något annat scenario så fort som när det blir skjutet med expanderande jaktammunition, vilket det är lag på i Sverige. Camilla kan välja bort kött om hon vill men hon äger ingen som helst rätt att fördöma andra för att deras kost är "fel" enligt hennes moral- och etiktankar, eller för att de själva dödar djuret de äter. En skadeskjutning går naturligtvis inte att försvara och det är långt mycket ovanligare än vad Camilla fantiserar om. Men man kan ändå konstatera att den skadeskjutna älgen knappast lider mer innan den dör än den skulle ha gjort annars, av plågsam sjukdom och korpar som petar ut ögonen på den. Som sagt - inte ett försvar för dåliga skott - bara ett konstaterande.

Mina barn "ser kopplingen till korven på tallriken". De har avlivat och ätit fisk, de har skjutit och ätit fågel. Mycket mer än så behöver man inte kommentera Camillas barndomsupplevelser. De är hennes. Jag har mina. Mina barn har sina. Jag dödar andra djur för köttets skull. Jag jagar för att det är roligt och spännande. Jag jagar för att det ger fantastiska naturupplevelser och jag jagar för gemenskapen i älgjaktlaget. Etiskt och ekologiskt kött är ytterligare ett skäl till att jag jagar. Jag tycker nämligen inte heller om "köttfabriker". Vilket som helst av dessa skäl är tillräckligt, var för sig. Och jag har ingenting att förklara eller dölja för någon. Jag dödar vilda djur Camilla. Och jag äter upp dem. För att jag vill. Jag är fostrad i en jagande släkt och jag är utbildad i modern svensk jakt. Ganska sent livet faktiskt. Jag kommer att fortsätta jaga så länge jag lever och båda mina barn är redan jägare. jag tycker jag har rätt att döda andra djur. Du tycker inte det. Men du och dina åsiktskamrater är inte en faktor på något sätt i min jakt. Runtomkring dessa faktum finns oändligt många aspekter att prata om. Om man tycker sig behöva försvara jakten. Skogsskador, viltolyckor, djurhållning, foderproduktion mm. Det tänker jag inte göra just nu. För jag tycker inte att jag behöver det. Dessutom kan man läsa oändligt många rapporter om sådant om man verkligen är intresserad.

Jägarna kommer att fortsätta publicera foton av fällt vilt och fångad fisk på sociala medier. Och inget demokratiskt samhälle i världen skulle någonsin kunna eller vilja stoppa det. Att Camilla tycker annorlunda är ännu ett bevis på hur farliga åsikter det finns inom "djurrättsrörelsen". Om någon "pöser" så är det hon. Av självgodhet och trångsynthet. Och även du Camilla, och alla andra "djurrättsmänniskor" skadar djur och natur genom ert sätt att leva. Precis som jag och alla andra människor på planeten gör. För att inte göra det behöver ni övergå i andligt tillstånd. Du kanske är av uppfattningen att jag skadar naturen mer än vad du gör. Men det vet du ingenting om. Du lever inte ett bättre liv än vad jag gör, moraliskt sett. Du lever bara ditt liv. Förresten när stödutfodrade du klövvilt senast? När sköt du en skabbräv senast? Det är nästan komiskt att Camilla använder begreppet väpnat konflikt och benämner vilda djur som en "part" i en konflikt i detta sammanhang. Men bara nästan. Det är nämligen mer skrämmande än komiskt. Eller vad tycker tex Syriens befolkning?

Ps. Angående lejonet Cecil tycker jag att "jakten" bedrevs på ett oetiskt och allmänt vidrigt sätt. Men jag föreslår läsning av tex dessa debattinlägg, för att få ett annat perspektiv än djurrättsmaffians:

http://www.dn.se/insidan/natasha-illum-berg-jag-slutar-aldrig-att-vara-jagare-i-mitt-hjarta/

http://svenskjakt.se/opinion/bakpasset/okunskapen--ar-var-fiende/

 Peace out!  

... nämligen att ge den här pajasen uppmärksamhet. Men jag måste ändå yttra mig. Jag begriper nämligen inte varför varmluftsblåsan Ekwall får utrymme någonstans överhuvudtaget. Karljäveln är ju en total sopa. Det enda vettiga vore att ta ifrån honom mikrofon och kanal, inte TV-kanal specifikt utan "yttrandekanaler", kanaler ut i samhället. Alla kan blogga och tycka på nätet. Men den här människan är en sopig reporter och en utomordentligt dryg typ. Obegripligt att han får synas och höras i TV och annan media...

Länk till Expressen:

http://www.expressen.se/sport/fotboll/ekwalls-kanga-mot-lofven-efter-guldet/

... är en egenskap som alla tycker om att möta i andra människor. Ändå verkar det vara en egenskap som är utrotningshotad.

Idag försvarar folk (generellt) människor som Zlatan och säger att det är härligt att han vet hur bra han är och att han visar det. Tex på det här sättet. Ibland hör man att Zlatan är "osvensk". Som om det vore en kvalitet att sträva efter. Jag tänker tvärtom. Svenskt är bara postivit i min värld. Tänk Ingemar Stenmark. Tänk Zlatan. Need I say more? Om någon säger att jag är "typiskt svensk" säger jag tack! Oavsett hans/hennes tonläge. Folk uppfostrar sina barn till egoister.

Länk till ovan "artikel": http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/landslaget/article20966295.ab

Jag var nyss och köpte en gammal militärcykel av en kille. Vi kan kalla honom Jonas. 1000 spänn gav jag för ett praktexemplar till cykel. Jag hörde basen från Jonas stereo 30 meter från hyreshuset han bor i. Jag analyserade Jonas i bilen på väg hem. Det här är vad jag kom fram till...

Jonas är 34 år år gammal. Han är singel, bor i en stor etta just utanför centrala stan och jobbar kommunalt. Han behöver ingen bil eftersom han har en ICA runt hörnet och kollektivtrafiken går tätt. Det är enkelt att åka till och från jobbet eller nattlivet. Han är dessutom helt ointresserad av andra former av bilresor, som att bila till fjällen eller liknande. Naturen ser man genom ett bil-, buss-, eller tågfönster. Jonas har aldrig sett en grävling. Ska han resa åker han till medelhavet med likasinnade och super skiten ur sig. Eller med buss till föräldrarna som bor i den mindre grannstaden. Ibland får Jonas knulla.

Jonas är vuxen. Men han har ändå inte tillräckligt avancerad hjärnversamhet för att begripa att det hörs i hela kvarteret när han spelar sin skitmusik på stereon. Jättehögt. Han stör folk 3-4 gånger i veckan men ingen orkar/vågar säga något till honom. Ett par gånger har grannarna dock klagat hos fastighetsägaren. Han sitter framför TV:n och dinerar halvfabrikat när jag ringer på dörren. Han är motsatsen till allmänbildad och han spelar innebandy på onsdagar. Om man skulle kasta in Jonas i en portal som ledde till 1800-talet skulle han vara död inom en månad. Av svält och umbäranden.

Ja det är klart att det är Sveriges fel att det finns muslimska extremister som begår folkrättsbrott, mördar och våldtar. Naturligtvis!

Eländet finns att läsa här: http://www.aftonbladet.se/kultur/article20334771.ab

En djupfryst fiskpinne torde kunna räkna ut att ju fler vargar det finns, desto mer utrymme behöver de. Nämnda fiskpinne torde också kunna räkna ut att det blir större konkurrens om bytesdjuren ju fler vargar det finns. Samma fiskpinne torde sedan kunna räkna ut att vargen då tvingas söka sin föda längre och längre bort, närmare och närmare människans livsrum, och att det är då de dyker upp vid fårhagen. Denna panerade och djupfrysta livsmedelsprodukt av förädlad fisk (vanligen kummel, Alaska pollock eller torsk) har alltså bättre slutledningsförmåga än "Per-Rim Junior", hädanefter kallad "Pellenollkoll".

Pellenollkoll är ett typexempel på en sönderurbaniserad slyngel som matats med felaktig pseudovetenskap och noggrannt utskurna delar av tillgänglig fakta. Det är inte bara väldigt enkelt att läsa sig till hur vilda djur, i detta fall rovdjur, fungerar när populationen ökar. Det ingår också i basal gymnasiebiologi. Väljer man att inte tro på de kunskaper mänskligheten redan har, kan man själv genomföra en empirisk studie genom att fysiskt placera sitt bortklemade arsle i verkligheten. Det finns säkert någon Värmländsk fårbonde som kan tänka sig att ta emot Pellenollkoll och visa honom verkligheten.

För övrigt (om vi för ett ögonblick ponerar att "Linus" finns), så har ingen tvingat ut honom på vargjakt. Vi tvingar inte folk att jaga i Sverige. Han hade inte sitt kaffe i en flaska utan i en termos, och i detta kaffet fanns ingen alkohol. Vi dricker nämligen inte alkohol när vi jagar i Sverige. Och begreppet "mord" betyder per definition att döda en annan människa. Inte ett djur.