Sex timmar tog det. För tre personer att skära älgköttet i lagom stora bitar, mala det, förpacka det och sedan idka redskapsvård. Men nu finns en sk. fuckload of älgfärs i köttfrysen. Tur man slipper handveva som man gjorde förr i tiden...

Om den moderna människan klyver ved är det ved någon annan huggit, transporterat och kapat. Om man odlar något är det på balkongen, kolonilotten eller i trädgården. När man äter kött är det kött från djur som andra har fött upp, slaktat, styckat och malt. Hela samhället har vänt sig från naturen, och de djur vi delar planeten med. Att se en TV-dokumentär om en 80-årig skånsk hästbonde är att konsumera kultur. Som att se en konstutställning. Det är fint att han finns. Men du behöver inte interagera i hans verklighet, du behöver inte hantera hans vardagsproblem. Hans livsstil är ljusår från den moderna människans. Det är något romantiskt i att hans kaffekanna tjuter men det är inte ditt liv. Det är vackert att se naturscener på TV, det är fint att det finns men det är inte heller ditt liv. Du lever inte med naturen för att du plockar svamp, matar småfåglarna eller går Kungsleden. Naturen är för de flesta tillrättalagd eller långt borta. Tillrättalagd runt knuten eller vild långt borta, kanske i "Norrland". I detta samhällsklimat föds och fostras människor som är totalt distanserade till livet i och med skogen och viltet. De finns i alla tillräckligt stora tätorter, både i Malmö och Luleå.

Om man inte levt som fårbonde i ett vargrevir är det väldigt enkelt att vara ensidigt positiv till vargens ansamling på en väldigt liten yta och fördöma alla andra åsikter. Och om man aldrig haft en björn på återkommande födosök runt gården är det väldigt enkelt att fördöma den som har det, och som vill skjuta samma björn. Många av de här tomtarna anser för övrigt att det är generellt är helt fel att överhuvudtaget döda ett annat djur (det är en annan diskussion som jag skrivit om i tidigare inlägg). När man inte vet vad man pratar om är det väldigt enkelt att odla onyanserade och verklighetsfrånkopplade ideologier. Djurrättsrörelsen i sin nuvarande form och karaktär har uppstått ur dessa faktum. Begreppet "djurrättsaktivist" känns mest som "djurrättsaktivisternas" egna benämning på vad de sysslar med men har blivit ett vedertaget begrepp. "Djurrättsorganisationerna" är inte vad samlingsnamnet säger. De är något helt annat. De borde snarare kallas brottslingar, vandaler eller terrorister.

Detta är människor som tycks leva i en egen, parallell, verklighet. De plockar ut valda delar ur verkligheten och behöver inte hantera resten, eftersom resten inte ingår i deras verklighet. Vargfrågan är ett typiskt exempel. Det finns inga nyanser i hur de här människorna tänker. Deras intellekt är stängt för andras argument och verklighet. De saknar helt förmåga att se och sätta sig in i sin meningsmotståndares situation. De beslutar att mink och odlad fisk ska släppas ut i naturen utan att bry sig om konsekvenserna för den natur och de vilda djur de påstår sig värna. De saboterar jakttorn, ljuger och hotar människor. Deras gemensamma gärning är inte på något sätt av godo. Bara negativ och destruktiv. De är kriminella och korkade. De begår brott i "kampens" namn, precis som alla andra ickedemokratiska grupperingar gör. Inget liv vinner på att du sågar ner ett jakttorn. Det är din morfar som drabbas. Idiot.

"Aktivisterna" är dessutom gräsrötter precis som rasisterna som demonstrerar på gatan med hakkors på t-shirten. Båda grupperna är basen i etablerade politiska partier som lobbar både i Sverige och i Bryssel. De finns längst ute på varsin sida om den politiska skalan och båda sidor finns i riksdagen. Men nu handlar detta om "djurrättsaktivisterna", inte om nazisterna. Alla "djurrättsaktivister" väljer inte att bryta mot lagen. De arbetar reformpolitiskt också. Vilket är skrämmande i sig. Det skulle vara helt omöjligt att förbjuda folk att äta kött och därmed omöjligt att förbjuda köttproduktion. Målet är förstås att förbjuda jakt. Det enda naturliga, det mest skonsamma, miljövänliga och etiskt sett bästa sättet att skaffa kött till hushållet. Ett exempel är F! som motionerat om att förbjuda all löshundsjakt. Vansinne är ett för mjukt ord.

F!-politikern som la nämnda motion är (får man förmoda) både kvinno- och djurrättsaktivist. Hon (får man förmoda) deltar kanske också i demonstrationer för kvinnors (och/eller djurs) rättigheter. Gott så. Det är helt OK att demonstrera för det man tror på och känner starkt för. Även om det i något fall skulle vara lite galet. Hon är enligt definition en aktivist (1). Men den dag hon eller vem som helst bestämmer sig för att exempelvis börja skära upp fiskodlingskassar, klippa upp en minkburar, såga ned jakttorn, spraya slagord på butiksfönster eller skicka hotbrev begår hon per definition en terrorhandling (2). Ja det finns naturligtvis en "allvarlighetsskala" för terrorism också. Man kan vara en mer eller mindre farlig terrorist. Man kan inte jämföra en extremislamistisk terrorist och en "djurrättsterrorist". Men båda begår ju per definition terrordåd! Och det är fullständigt vansinnigt att lagens långa arm inte har någon gruppering som övervakar, kartlägger, uppsöker och lagför detta pack. För det har de nämligen inte.

Det jävligaste kanske är att samhället spelar "djurrättsaktivisterna" i händerna och bekräftar dem. Samhället bekräftar den här snedvridna ideologin genom att medvetet dölja och bortse från tex det faktum att en höna måste avlivas innan den kan bli chicken hot wings. Människor som lider ser man dagligen på TV, krig, mord osv. Man blir avtrubbad. Man ser däremot aldrig ett nötboskap som slaktas, det är tydligen för hemskt för att visas. Inte ens om man med egna ögon ser på TV hur ett samhälle i krig kastas ett par generationer bakåt i tiden kan man sätta en nackad höna i ett vettigt perspektiv. Nej, en höna utan huvud förblir det otäckaste som finns.

Jag åkte taxi med en kollega från södra Sverigen en gång, vi passerade ett vattenkraftverk med öppna dammluckor. Vattnet forsade och hon tyckte det var vackert. Betongdammen? Frågade jag. Nä vattnet som forsar.... Svarade hon. Den här älven har inte forsat sedan 50-talet svarade jag. Vi pratade vidare i ämnet och jag försökte upplysa henne så mycket jag kunde. Gemene man vet inget om vad som händer under vattnet kring ett vattenkraftverk. Ingen intresserar sig för det. Ingen undrar varför den enda lax som finns på Ica är odlad i Norge, ingen bryr sig om vad de laxodlingarna gör mot miljön och den vilda Atlantlaxen. Ingen orkar ta in det faktum att den vilda Östersjölaxen är full av gift och att vattenkraftverken (i de allra flesta fall) fortfarande drivs med hundra år gammal miljölagstiftning att förhålla sig till. Att fånga och "rädda" en halt räv för att själv känna att man gjort något bra är viktigare, och lax anses fortfarande vara nyttig fisk. Jag har aldrig sett djurrättsaktivister demonstrera utanför Jämtkrafts kontor. Folk vet ingenting om naturen längre, eller om vad människan gjort och gör med den. Men åsikterna sprutar ändå. Man ser sig gärna som någon välgörare som gör allt rätt. Trots att det är omöjligt att leva utan att påverka naturen och djuren. Både djurrättsaktivisterna och veganerna bojkottar kött men blundar tex för hur katt- eller hundmaten de ger sina sönderavlade sällskapsdjur produceras.

Samhället förstärker och till och med driver den här "utvecklingen". TV4 visar "Djurens Hjältar" där någon av Päivärintasystrarna fångar och kör en trebent räv till djursjukhuset där benet amputeras och räven blir "inlagd" tills någon djurpark kan ta emot den, där ska sen den vildfödda räven leva inburad resten av sitt liv. Där ska den springa runt i sina egna spår i inhängnadens ytterkant varenda dag under resten av sitt liv. Hur är det värdigt? Hur är det att värna om denna räv? Och det kostar tiotusentals kronor innan den ens blivit inburad i djurparken. I något annat TV-program lägger man tid och pengar på att rädda en björktrast. Jag vet inte vilka som betalar men gissar att det handlar om någon/några "djurrättsorganisationer". Det är inte fel att rädda livet på en enskild räv eller björktrast. Men "djurräddarnas" lilla värld, inskränkthet, verklighetsfrånvända förhållningssätt, okunskap och framförallt deras sällskap, är skrämmande. Även om inte Päivärinta släpper ut mink i svensk natur så bidrar hon stort till eländet, hon representerar alla som kan sorteras in i aktivistfacket. Vare sig hon vill det eller inte. Och TV4 bekräftar dem.

SVT vill inte köpa in eller producera jakt-TV. Man påstår att målgruppen är för liten, vilket givetvis är fel på flera sätt. För det första är antalet jägare i Sverige sexsiffrigt. För det andra ingår det i public service-uppdraget att erbjuda ett brett utbud som bygger bla på mångfald och folkbildning. Även smala program som inte får plats i komersiella TV-kanaler. Det är naturligtvis något annat än "för liten målgrupp" som är orsaken till att SVT inte visar jaktprogram. De är rädda för negativa reaktioner. Bildrepotage och "läsarnas egna bilder" från älgjakten försvinner av samma anledning ur dagstidningarna och jag har därför slutat betala för skiten. De viker sig för en grupp med extrema åsikter och ickedemokratiska metoder.

Medan dessa "djurvänner" spenderar tusentals kronor på att tejpa fågelben pågår sann vilt- och fiskvård överallt i landet. Exempelvis jägare som utfodrar rådjur, sportfiskare som bär storsten och återställer flottledsrensade strömvatten. Det finns ingen "djurrättsaktivist" som sysslar med sånt, eller med trafikeftersök, eller som skjuter skabbräv. Aktivister; om ni verkligen vill göra en insats med era pengar - skänk dem till Älvräddarna, fjällrävsprojektet, fjällgåsprojektet eller någon annan organisation/forskning som faktiskt gör nytta. Terrorister; om ni vill agera praktiskt - anmäl er som frivilliga och krama rom och mjölke från en hotad öringstam, eller fråga om ni får följa en viltvårdare i jobbet.

Jag är djurvän. Du är något helt annat!
 

_______________________________

1) Aktivism är en samlande benämning på alla former av medveten politisk aktivitet för att påverka exempelvis politiska beslut eller ett företags agerande (Källa: wikipedia)

2) Terrorism avser det systematiska användandet av våld eller förstörelse, särskilt mot civila mål, för att med hjälp av rädsla tvinga fram politiska eller andra typer av förändringar (Källa: wikipedia)

Rasist, nazist, "djurrättsaktivist". Alla odemokratiska grupperingar använder sig av samma metoder och språk. Vad är skillnaden?

Länk till nedanstående jägarblogg:

http://blogg.jagareforbundet.se/2015/01/22/fega-vargaktivister/

Jag har skjutit ganska mycket på den klassiska älgbanan, faktiskt mer innan min jägarexamen än efter, och jag har alltid tänkt vafan är det här, skjuter någon på en skenande älg på 80 meter? Och när jag sedan gjorde högviltsprovet lärde jag mig att hata den. Thomas Ekberg har skrivit ett blogginlägg i ämnet, som jag tycker är riktigt bra...

Klicka här för att läsa Thomas Ekbergs blogginlägg om älgbanan

Nu tänkte jag förklara varför den som påstår att det är onaturligt för människan att äta kött har fel.

För det första - att dö är lika naturligt som att födas. Allt som föds ska också dö. På jorden finns en art som har tillräckligt mycket hjärnrynkor för att kunna känna ångest och rädsla inför döden, människan. Döden som begrepp existerar inte för någon annan art. När vi väl är döda återförs vi till jorden och blir näring för växter. Och när gräset växer spelar det ingen som helst roll var näringen kom från. I det skedet är en död människa jämställd med en död dovhjort. Näring i jorden. Allt som dör blir på ena eller andra sättet till näring åt något levande. Du kanske ger näring åt en maskros, som ger näring åt ett bi, som ger näring åt en fågel, som ger näring åt en rovfågel, som dör och faller ner i myllan. Och så börjar det om. "The circle of life" alltså. Du är en del av detta kretslopp helt oberoende av vad du har för livsfilosofi medan du är vid liv. Du är i slutändan bara ett däggdjur som kan baka semlor och knyta en slipsknut.

   Bild från images6.fanpop.com

När vi människor dör lider vi ibland, av sjukdom, smärta och - om det inte går väldigt fort - av dödsångest. Dödsångesten är ett pris vi får betala för att vi har planetens mest utvecklade hjärna. Andra (dägg-)djur lider i princip alltid när de dör av naturliga orsaker*. De dör av svält, sjukdom, rovdjursangrepp och av skador som gör dem hjälplösa. Det gör ont i en ålderssjuk hare när en korp klommer och hackar loss kött ur låret på den. Vilda djur plågas ofta långsamt till döds. Det mest skonsamma sättet att dö på för exempelvis ett rådjur är att det blir slaget av ett rovdjur som kväver det till döds med ett grepp över strupen. Eller - ännu skonsammare - att det blir skjutet av en jägare. Det mest värdiga och naturliga liv ett vilt djur kan leva är i vilt tillstånd. Och det mest värdiga och naturliga liv ett tamhöna kan leva är på en gård, förutsatt att ingen plågar den givetvis. Den klarar sig inte i vilt tillstånd, sådan har vi nämligen avlat fram den.

Men vi fortsätter med rådjuret som exempel. Rådjuret är etthundra procent anpassat för en kost bestående av växter. Rådjuret är också etthundra procent anpassat för vaksamhet och flykt, därav tändernas utformning och ögonens placering på sidorna av huvudet tex. Rådjuret är alltså ett bytesdjur. Lodjuren är rovdjur och de äter rådjur. Lon är etthundra procent anpassad för en kost bestående av kött, och lika anpassad för ansmygning, anfall och att döda. Därav ögonens placering på huvudets framsida, tänderna, klorna och de mjuka trampdynorna. Två typiska exempel på bytesdjur och rovdjur.

Varken rovdjuret eller bytesdjuret har någon ondska i kroppen. Inget rovdjur förstår att bytesdjuret känner smärta när det rivs ner. Det styrs av sina basala behov, reflexer, instikter och medfödda beteenden. Lon känner varken samvetskval eller medlidande, sådant finns inte i dess medvetande. Om den hade förmågan att reflektera och dra slutsatser som vi gör skulle det finnas lodjurspsykologer. Den vet inte att begreppen existerar. Och inget bytesdjur går omkring i ständig skräck för att bli rovdjursdödat. Det styrs av exakt samma saker som rovdjuret. Men instinkterna och det medfödda beteendet är deras fall extrem vaksamhet och flyktbenägenhet. Du kan titta på ett vilt och avgöra om det är en kött- eller växtätare. Denna specialisering är ju orsaken till att du måste ge din katt eller hund animalisk föda för att den ska må bra. Har du förresten koll på var och hur maten till dina husdjur produceras? Liv och död. Djur dödar djur. Djur äter djur. Helt naturligt för allt levande.

Sen har vi exempelvis Kråkan, den tillhör egentligen ingen av ovanstående kategorier. Den är opportunist, precis som vår närmaste släkting chimpansen. Opportunisten äter vad den kommer över och är anpassad för det. Allt går ned! Både kött och grönt. Att människan också är opportunist är odiskutabelt. Du kan kalla dig vegetarian, vegan eller köttätare. Du kan välja din kost men du är fortfarande av arten människa och därmed opportunist. Du ingår i det naturliga kretsloppet från liv till död till nytt liv. Du kan inte plocka ur dig själv ur den ekvationen hur mycket du än vill, hur starka känslor du än har, hur starka armar du än har, hur mycket potatis du än odlar, hur "skonsamt" leverne du än tror att du för.

Om något är "onaturligt" i allt detta så är det inte att djur äter djur. Utan att du sitter och äter piggelin utanför bibliotekskaféet. Och att du placerar dig själv utanför naturen som om du vore något jävla spöke.

   Bild från themetapicture.com

Ergo; det är etthundra procent naturligt för människan att äta kött.

* Kuriosa; det är däggdjurens hjärnbark som ger oss förmågan att känna smärta, dvs "aj aj-smärta"  i den form vi är bekanta med. Fisk exempelvis saknar hjärnbark.

Jag och min familj äter mycket kött, 99% av det köttet är viltkött. I höstas fällde jag min första älg och jag ser fram emot att själv fälla mer av det viltkött vi äter. Min kudde är proppfull av gott samvete och jag sover galet bra på den. Jag hatar nämligen djurplågeri och undermålig djurhållning. Att äta vilt håller min huvudkudde full av gott samvete. Även om svensk djurhållning är bra. Vissa grupperingar är emot oss karnivorer och motiverar det ofta på väldigt konstiga och felaktiga grunder. Jag såg häromdagen tex en kommentar någonstans på nätet, om att det är en synd att äta kött. Så jag var tvungen att kolla om det finns underlag för det påståendet, även om jag själv är ateist.

Rådjursstek, bild från receptfavoriter.se

Enligt skapelseberättelsen åt människan endast fröbärande örter och frukt innan syndafloden, dvs innan en osedvanligt verbal orm övertalade Adam och Eva att ha äppelfest. Guds instruktioner till människan löd:

"Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frukt som har frö. Detta skall ni ha till föda." (1 Mosebok 1:29).

Efter syndafloden fick människan också äta djur (party!), Gud ändrade reglerna enligt följande:

"Fruktan och skräck för er skall komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himlen, över allt som krälar på marken och över alla fiskar i havet. De är givna i er hand. Allt som rör sig och har liv skall ni ha till föda. Så som jag har gett er de gröna örterna ger jag er nu allt detta." (1 Mosebok 9:2-3).

Det gäller tydligen fortfarande, eftersom Gud inte levererat några nya förhållningsregler. Även den som blir frälst (och förlåten) kan fortsätta äta kött så länge man inte strypt dem till döds. Medan bodpudding väl får anses som ajabaja:

"Därför anser jag att vi inte skall göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud utan endast skriva till dem att de skall avhålla sig från sådant som orenats genom avgudadyrkan, från otukt, från köttet av kvävda djur och från blod." (Apostlagärningarna 15:19-20).

Det finns alltså ingen religiös grund för att inte äta kött. Men å andra sidan är bibeln en saga så varför ska vi bry oss om vad ett antal gubbar över årtusenden tyckt att det ska stå i Bibeln. Skapelseberättelsen är fullständigt vansinnig. Det är givetvis genom vetenskapliga och historiska glasögon vi ska betrakta oss själva.

Människan har fri vilja och kan tänka abstrakt och resonerande. Vi kan alltså välja. Förutsatt att vi lever på rätt ställe rent geografiskt och i ett välfärdssamhälle. Men historiskt sett är vi allätare, precis som vår närmaste släktning chimpansen. Mer om det i något kommande inlägg...

Jag har under en tid känt att en ny bössa börjat växa fram i bakhuvudet. Något i 8x57JS. Den har nu tagit form, det är antingen en Mauser M12 Extreme eller en Sauer 101.