... och så var det Camilla Björkboms (ordförande i Djurens rätt) inlägg i jaktdebatten "Människor har inte rätt att döda djur". Måste kommentera det också...

När någon representant för organisationer eller sammanslutningar som Djurens rätt ges utrymme och bekräftelse i media känner jag ilska och sorg. Ilska över att pseudovetenskap, okunskap och lögner presenteras som om de vore fakta och ilska över att skiten normaliseras. Sorg över att så många människor fjärmat sig från naturen och verkligheten. Och sorg över den ständigt pågående urbaninseringen av Sverige.

För mig är det inte fult att föreviga stämningsfulla ögonblick. Det kan handla om en solnedgång, en kornåker i morgondimma, fiskaren och storgäddan eller jägaren och det nedlagda viltet. Jag tycker inte om foton där nämnda gädda hänger på ett blodigt långfinger eller ett vilt som ligger i en pöl av blod. Men mitt ogillande beror i de fallen på att bilderna är oattraktiva. Inte på blodet. Jag tycker inte om respektlösa avbildningar av död fisk i en hög eller av en död älg där jägaren står med foten på älgens huvud. Mitt ogillande i de fallen beror just på respektlösheten, inte på att djuren är döda. Jag kommer alltid att fiska och jaga. Jag kommer alltid att fota mina fiskar och mitt vilt. Jag kommer alltid att göra det snyggt. Och jag kommer aldrig att dölja det. Jag och min jakt hör hemma i ett modernt samhälle. Jag och alla andra jägare är viktiga i det moderna samhället. Camillas verklighetsuppfattning, livsfilosofi och uppfattning om jakt och fiske är däremot skadliga för vilket samhälle som helst.

Jag kan se till att avbilda mina upplevelser på ett smakfullt och respektfullt sätt. Men verkligheten är förstås att djuret skjuts, passas (tas ur), flås, hängs upp för mörning, styckas, tillagas och äts upp. Den urbaniserade människan vill helst bara se bilder från två delar i den kedjan - viltet i naturen innan skottet eller det tillagade köttet prydligt upplagt på en tallrik. Trots att färska undersökningar visar att 84% av svenska folket är positivt inställda till jakt, gomorron Camilla (http://fof.se/artikel/positiv-syn-pa-jakt). Att man bara ser kycklingen som djupfrysta bröstbitar (med den felaktiga benämningen "bröstfiléer") är ett samhällsproblem. Hur många barn växer idag upp i en miljö där det är lika naturligt att nacka en höna som att äta kyckling? Just det. Försvinnande få. Det är orsaken till att man sällan vill se den delen av verkligheten. Jag tycker att det är samhällets ansvar att inte dölja verkligheten. Jag tycker det är samhällets ansvar att bemöta de felaktigheter och snedvridna uttalanden som kommer från organisationer som Djurens rätt. På samma sätt som man måste bemöta all organiserad desinformation. Camilla och hennes likar är ett samhällsproblem. Djur är kännande varelser (vi är också djur). Därför genomsyras svensk jakt av etiktänkande. Viltet finns inte till för att dödas, det bara finns. Djur föds, lever och dör. Som vi gör. En del arter äter andra djur och människan är en sådan art. Punkt. Sen är det upp till var och en att välja sin kost. För övrigt finns ingen fridfull död i naturen. Vilt som dör i naturen lider alltid. Alltid. Ett älg dör inte i något annat scenario så fort som när det blir skjutet med expanderande jaktammunition, vilket det är lag på i Sverige. Camilla kan välja bort kött om hon vill men hon äger ingen som helst rätt att fördöma andra för att deras kost är "fel" enligt hennes moral- och etiktankar, eller för att de själva dödar djuret de äter. En skadeskjutning går naturligtvis inte att försvara och det är långt mycket ovanligare än vad Camilla fantiserar om. Men man kan ändå konstatera att den skadeskjutna älgen knappast lider mer innan den dör än den skulle ha gjort annars, av plågsam sjukdom och korpar som petar ut ögonen på den. Som sagt - inte ett försvar för dåliga skott - bara ett konstaterande.

Mina barn "ser kopplingen till korven på tallriken". De har avlivat och ätit fisk, de har skjutit och ätit fågel. Mycket mer än så behöver man inte kommentera Camillas barndomsupplevelser. De är hennes. Jag har mina. Mina barn har sina. Jag dödar andra djur för köttets skull. Jag jagar för att det är roligt och spännande. Jag jagar för att det ger fantastiska naturupplevelser och jag jagar för gemenskapen i älgjaktlaget. Etiskt och ekologiskt kött är ytterligare ett skäl till att jag jagar. Jag tycker nämligen inte heller om "köttfabriker". Vilket som helst av dessa skäl är tillräckligt, var för sig. Och jag har ingenting att förklara eller dölja för någon. Jag dödar vilda djur Camilla. Och jag äter upp dem. För att jag vill. Jag är fostrad i en jagande släkt och jag är utbildad i modern svensk jakt. Ganska sent livet faktiskt. Jag kommer att fortsätta jaga så länge jag lever och båda mina barn är redan jägare. jag tycker jag har rätt att döda andra djur. Du tycker inte det. Men du och dina åsiktskamrater är inte en faktor på något sätt i min jakt. Runtomkring dessa faktum finns oändligt många aspekter att prata om. Om man tycker sig behöva försvara jakten. Skogsskador, viltolyckor, djurhållning, foderproduktion mm. Det tänker jag inte göra just nu. För jag tycker inte att jag behöver det. Dessutom kan man läsa oändligt många rapporter om sådant om man verkligen är intresserad.

Jägarna kommer att fortsätta publicera foton av fällt vilt och fångad fisk på sociala medier. Och inget demokratiskt samhälle i världen skulle någonsin kunna eller vilja stoppa det. Att Camilla tycker annorlunda är ännu ett bevis på hur farliga åsikter det finns inom "djurrättsrörelsen". Om någon "pöser" så är det hon. Av självgodhet och trångsynthet. Och även du Camilla, och alla andra "djurrättsmänniskor" skadar djur och natur genom ert sätt att leva. Precis som jag och alla andra människor på planeten gör. För att inte göra det behöver ni övergå i andligt tillstånd. Du kanske är av uppfattningen att jag skadar naturen mer än vad du gör. Men det vet du ingenting om. Du lever inte ett bättre liv än vad jag gör, moraliskt sett. Du lever bara ditt liv. Förresten när stödutfodrade du klövvilt senast? När sköt du en skabbräv senast? Det är nästan komiskt att Camilla använder begreppet väpnat konflikt och benämner vilda djur som en "part" i en konflikt i detta sammanhang. Men bara nästan. Det är nämligen mer skrämmande än komiskt. Eller vad tycker tex Syriens befolkning?

Ps. Angående lejonet Cecil tycker jag att "jakten" bedrevs på ett oetiskt och allmänt vidrigt sätt. Men jag föreslår läsning av tex dessa debattinlägg, för att få ett annat perspektiv än djurrättsmaffians:

http://www.dn.se/insidan/natasha-illum-berg-jag-slutar-aldrig-att-vara-jagare-i-mitt-hjarta/

http://svenskjakt.se/opinion/bakpasset/okunskapen--ar-var-fiende/

 Peace out!  

Skogsbolaget Holmen har tagit fram en bildpolicy för sina webbplatser, riktade till sina jaktarrendatorer. Jaktbilder som inte håller måttet enligt policyn kan plockas bort.

Så här skriver Holmen och så här tycker jag:

Placera dig själv bakom eller vid sidan om viltet. Sitt inte på viltet eller sätt inte fot eller knän på viltet. Dylika bilder signalerar bristande respekt för viltet.

Jag gillar inte "slarviga", respektlösa "segerbilder" så jag håller med. Men problemet är större bland "söndagsfiskarna". Finns det något styggare än en fisk som hänger i nackslamsorna på fångstmannens långfinger?

Vill du ha med jakthunden i bilden så sätter du den bredvid och inte när den drar ragg så tussarna yr omkring.

Om hunden luggar så hamnar det på bild. Punkt. Finns inget oetiskt eller respektlöst i det. Däremot finns okunniga människor, men censur är ingen lösning på det problemet.

Placera inte viltet i onaturliga positioner. Ta exempelvis inte ett lodjur kring din hals eller håll upp det i ett ”brottargrepp”. Har viltet fallit på en väg drar ni det helst av vägen innan fotograferaring. Ta inte kort på djur som transporteras på släpvagn, älgdragare eller liknande.

Se punkt ett. Men det finns ingen som helst anledning att inte visa djur på släpvagn, dragare, i slakteriet eller i fryspåsar. Den som inte tål det behöver växa upp och skaffa en verklighetsanknytning. Man måste ju rimligtvis ta livet av djuret innan man äter upp det...

Undvik blod i bilden. Lägg viltet med ingångshålet uppåt. Är det blod på marken från utgångshål eller en blodpöl under nosen så dra bort viltet en liten bit eller lägg eventuellt lite granris över.

Se förra punkten.

 Länk: http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2015/07/skogsbolag-ger-ut-jaktlig-bildpolicy/

Ät ekologiskt och etiskt! Ät viltkött!

WWF:s köttguide hittar man här:

http://www.wwf.se/source.php/1595845/14-8929%20K%F6ttguiden_LR150525.pdf

Kan bli bra det här...

Håller med Tornving. Men man ska komma ihåg att de där varmluftsfyllda forumpåvarna inte är i majoritet. De bara "hörs" mest när de ger sig tillkänna. Hur som helst så kan detta bli en riktigt intressant Youtubekanal!

En djupfryst fiskpinne torde kunna räkna ut att ju fler vargar det finns, desto mer utrymme behöver de. Nämnda fiskpinne torde också kunna räkna ut att det blir större konkurrens om bytesdjuren ju fler vargar det finns. Samma fiskpinne torde sedan kunna räkna ut att vargen då tvingas söka sin föda längre och längre bort, närmare och närmare människans livsrum, och att det är då de dyker upp vid fårhagen. Denna panerade och djupfrysta livsmedelsprodukt av förädlad fisk (vanligen kummel, Alaska pollock eller torsk) har alltså bättre slutledningsförmåga än "Per-Rim Junior", hädanefter kallad "Pellenollkoll".

Pellenollkoll är ett typexempel på en sönderurbaniserad slyngel som matats med felaktig pseudovetenskap och noggrannt utskurna delar av tillgänglig fakta. Det är inte bara väldigt enkelt att läsa sig till hur vilda djur, i detta fall rovdjur, fungerar när populationen ökar. Det ingår också i basal gymnasiebiologi. Väljer man att inte tro på de kunskaper mänskligheten redan har, kan man själv genomföra en empirisk studie genom att fysiskt placera sitt bortklemade arsle i verkligheten. Det finns säkert någon Värmländsk fårbonde som kan tänka sig att ta emot Pellenollkoll och visa honom verkligheten.

För övrigt (om vi för ett ögonblick ponerar att "Linus" finns), så har ingen tvingat ut honom på vargjakt. Vi tvingar inte folk att jaga i Sverige. Han hade inte sitt kaffe i en flaska utan i en termos, och i detta kaffet fanns ingen alkohol. Vi dricker nämligen inte alkohol när vi jagar i Sverige. Och begreppet "mord" betyder per definition att döda en annan människa. Inte ett djur.

Befängt! Detta är inte ens roligt. De här människorna är inte bara mentalt desorienterade, de är sinnesslöa!

"Next to us is the body of a mother, who bellowed in grief as she was dragged to the kill floor."

De talar om en höna...

Och där blev det klart för mig - jag betalar inte jaktkort för nästa säsong!

Regeringen ger Naturskyddsföreningen 425 000 kronor för att föreningen under förra året arbetat med att skydda pilgrimsfalk och vitryggig hackspett. Jättebra att hotade arter får hjälp. Jag skänker gärna pengar till ändamålet. Men inte via viltvårdsfonden. Lika lite som jag vill att tex jordbrukare ska få ekonomiskt stöd ur viltvårdsfonden, eller Säffle IF, eller Per-Arne som sladdar skidspår i Överkalix. Sinnessjukt!

Läs nyheten på Svensk Jakt:

http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2015/02/regeringen-ger-jagarpengar-till-naturskyddsforeningen/