Jag har skjutit ganska mycket på den klassiska älgbanan, faktiskt mer innan min jägarexamen än efter, och jag har alltid tänkt vafan är det här, skjuter någon på en skenande älg på 80 meter? Och när jag sedan gjorde högviltsprovet lärde jag mig att hata den. Thomas Ekberg har skrivit ett blogginlägg i ämnet, som jag tycker är riktigt bra...

Klicka här för att läsa Thomas Ekbergs blogginlägg om älgbanan

Nu tänkte jag förklara varför den som påstår att det är onaturligt för människan att äta kött har fel.

För det första - att dö är lika naturligt som att födas. Allt som föds ska också dö. På jorden finns en art som har tillräckligt mycket hjärnrynkor för att kunna känna ångest och rädsla inför döden, människan. Döden som begrepp existerar inte för någon annan art. När vi väl är döda återförs vi till jorden och blir näring för växter. Och när gräset växer spelar det ingen som helst roll var näringen kom från. I det skedet är en död människa jämställd med en död dovhjort. Näring i jorden. Allt som dör blir på ena eller andra sättet till näring åt något levande. Du kanske ger näring åt en maskros, som ger näring åt ett bi, som ger näring åt en fågel, som ger näring åt en rovfågel, som dör och faller ner i myllan. Och så börjar det om. "The circle of life" alltså. Du är en del av detta kretslopp helt oberoende av vad du har för livsfilosofi medan du är vid liv. Du är i slutändan bara ett däggdjur som kan baka semlor och knyta en slipsknut.

   Bild från images6.fanpop.com

När vi människor dör lider vi ibland, av sjukdom, smärta och - om det inte går väldigt fort - av dödsångest. Dödsångesten är ett pris vi får betala för att vi har planetens mest utvecklade hjärna. Andra (dägg-)djur lider i princip alltid när de dör av naturliga orsaker*. De dör av svält, sjukdom, rovdjursangrepp och av skador som gör dem hjälplösa. Det gör ont i en ålderssjuk hare när en korp klommer och hackar loss kött ur låret på den. Vilda djur plågas ofta långsamt till döds. Det mest skonsamma sättet att dö på för exempelvis ett rådjur är att det blir slaget av ett rovdjur som kväver det till döds med ett grepp över strupen. Eller - ännu skonsammare - att det blir skjutet av en jägare. Det mest värdiga och naturliga liv ett vilt djur kan leva är i vilt tillstånd. Och det mest värdiga och naturliga liv ett tamhöna kan leva är på en gård, förutsatt att ingen plågar den givetvis. Den klarar sig inte i vilt tillstånd, sådan har vi nämligen avlat fram den.

Men vi fortsätter med rådjuret som exempel. Rådjuret är etthundra procent anpassat för en kost bestående av växter. Rådjuret är också etthundra procent anpassat för vaksamhet och flykt, därav tändernas utformning och ögonens placering på sidorna av huvudet tex. Rådjuret är alltså ett bytesdjur. Lodjuren är rovdjur och de äter rådjur. Lon är etthundra procent anpassad för en kost bestående av kött, och lika anpassad för ansmygning, anfall och att döda. Därav ögonens placering på huvudets framsida, tänderna, klorna och de mjuka trampdynorna. Två typiska exempel på bytesdjur och rovdjur.

Varken rovdjuret eller bytesdjuret har någon ondska i kroppen. Inget rovdjur förstår att bytesdjuret känner smärta när det rivs ner. Det styrs av sina basala behov, reflexer, instikter och medfödda beteenden. Lon känner varken samvetskval eller medlidande, sådant finns inte i dess medvetande. Om den hade förmågan att reflektera och dra slutsatser som vi gör skulle det finnas lodjurspsykologer. Den vet inte att begreppen existerar. Och inget bytesdjur går omkring i ständig skräck för att bli rovdjursdödat. Det styrs av exakt samma saker som rovdjuret. Men instinkterna och det medfödda beteendet är deras fall extrem vaksamhet och flyktbenägenhet. Du kan titta på ett vilt och avgöra om det är en kött- eller växtätare. Denna specialisering är ju orsaken till att du måste ge din katt eller hund animalisk föda för att den ska må bra. Har du förresten koll på var och hur maten till dina husdjur produceras? Liv och död. Djur dödar djur. Djur äter djur. Helt naturligt för allt levande.

Sen har vi exempelvis Kråkan, den tillhör egentligen ingen av ovanstående kategorier. Den är opportunist, precis som vår närmaste släkting chimpansen. Opportunisten äter vad den kommer över och är anpassad för det. Allt går ned! Både kött och grönt. Att människan också är opportunist är odiskutabelt. Du kan kalla dig vegetarian, vegan eller köttätare. Du kan välja din kost men du är fortfarande av arten människa och därmed opportunist. Du ingår i det naturliga kretsloppet från liv till död till nytt liv. Du kan inte plocka ur dig själv ur den ekvationen hur mycket du än vill, hur starka känslor du än har, hur starka armar du än har, hur mycket potatis du än odlar, hur "skonsamt" leverne du än tror att du för.

Om något är "onaturligt" i allt detta så är det inte att djur äter djur. Utan att du sitter och äter piggelin utanför bibliotekskaféet. Och att du placerar dig själv utanför naturen som om du vore något jävla spöke.

   Bild från themetapicture.com

Ergo; det är etthundra procent naturligt för människan att äta kött.

* Kuriosa; det är däggdjurens hjärnbark som ger oss förmågan att känna smärta, dvs "aj aj-smärta"  i den form vi är bekanta med. Fisk exempelvis saknar hjärnbark.