Varför är det så sällan journalistkåren faktiskt ger ifrån sig något med substans angående djurrättsterrorismen? Vanligtvis är det en faktanotis om någon händelse, sällan är det en reaktion. Här finns ett undantag skrivet av Johanne Hildebrandt i Svenska Dagbladet: Djurrätt inte rätt till politisk terrorism.

Hon avslutar sitt debattinlägg så här, och jag håller naturligtvis med:

All respekt för dem som propagerar, debatterar och demonstrerar för att djur ska ha det bra och behandlas med omsorg. Men att systematiskt attackera småföretagare i syfte att få dem att stänga sin verksamhet är inget annat än grov, organiserad brottslighet. Bara den senaste månaden har elva attentat utförts, ändå är det skrämmande tyst från politiskt håll. Vänsterpartisten Jens Holm tyckte till och med i TV4:s Kvällsöppet att det var bra att djurrättsaktivister begår brott. Inte heller verkar detta vara någon prioriterad fråga för polisen.

Allt medan körsnärer stänger igen sina butiker, pälsdjursfarmare attackeras och anställda mordhotas. Sorgligt är det att samhället stilla-tigande accepterar politisk terrorism. För det är exakt det som de militanta djurrättsaktivisterna ägnar sig åt.

Precis som andra antidemokratiska grupperingar har "djurrättsrörelsen" ett typiskt sätt att uttrycka sig på. Ordval avslöjar omedelbart att det handlar om en extremistgrupp. Här använder man begrepp som "skjutattack" och "barn" när man skriver om jakt och rådjuskid. Med exakt samma metodik skulle nazistisk propaganda benämna människor av "oönskad" etnicitet som djur. Extremister är extremister.

En annan ingrediens i de antidemokratiska gruppernas metodik är lögner och desinformation. Den här texten är så jävla dum att man funderar på om författaren föddes med huvudet i tjocktarmen. Men han/hon får genast uppmuntran av en annan intellektuellt utmanad människa. Detta kan man jämföra med de lögner som nazistiska grupper sprider om människor från andra kulturer. Något på samma dumhetsnivå skulle kunna vara tex "araber har sex med getter". Extremister är extremister.

Det finns vackrare vyer än det man får om man glor ut över ett hygge. Men vackert kan det vara ändå. Och rogivande. Och självavårdande. Särskilt en dag som på bilden. Rätt vad det är får man en älg inom skotthåll också.