Rasist, nazist, "djurrättsaktivist". Alla odemokratiska grupperingar använder sig av samma metoder och språk. Vad är skillnaden?

Länk till nedanstående jägarblogg:

http://blogg.jagareforbundet.se/2015/01/22/fega-vargaktivister/

Du kanske passerar någon liten "norrländsk" by när du kört fel efter att ha svängt av för att runda stora vägen med lite sightseeing. På byavägen går en farbror med krökt rygg. Han ger ett skröpligt intryck. Kanske har han med sig en gråhund som drar i kopplet. Han har Bluewearjacka, stövlar, signalfärgad keps, otidsenliga jeans eller jaktbyxor på sig. Du stannar och hissar ner fönstret för att fråga hur du ska köra för att komma ut på stora vägen igen. Han lyfter armen för att peka och du ser en näve stor som ett hopvikt grytlock och en tumme som skulle täcka halva skärmen på din smartphone. Han tystar hunden som skäller på dig, pekar med hela armen och förklarar kort, med kraftig dialekt. Ni tittar tysta på varandra någon sekund. Du kanske snappade upp något ord men när du tackat och åkt vidare har du egentligen bara med dig riktningen och något landmärke han nämnde. Du ser i backspegeln att han står stilla en stund medan du åker vidare. Som för att återhämta sig efter avbrottet i promenaden. Hunden drar enträget i kopplet.

Såg du människan? Han kan mycket som du inte kan och aldrig kommer att kunna. Han har sett saker du inte sett. Du ser en svag gammal gubbe men du skulle se honom svinga en slägga, åttiofyra år gammal. Han är stark som en björn. Han fick (troligtvis) sunda värderingar och en tydlig känsla för rätt och fel med modersmjölken. Han har historier och anekdoter att berätta om sådant som inte förekommer längre, kunskap att förmedla. Han tillhör den sista generationen som växt upp och formats under en tid då mycket lite var lika enkelt som det är nu. De finns kvar ett tag till men tiden är knapp. Jorden blir en fattigare plats när han försvinner.

Jag har skjutit ganska mycket på den klassiska älgbanan, faktiskt mer innan min jägarexamen än efter, och jag har alltid tänkt vafan är det här, skjuter någon på en skenande älg på 80 meter? Och när jag sedan gjorde högviltsprovet lärde jag mig att hata den. Thomas Ekberg har skrivit ett blogginlägg i ämnet, som jag tycker är riktigt bra...

Klicka här för att läsa Thomas Ekbergs blogginlägg om älgbanan

Nu tänkte jag förklara varför den som påstår att det är onaturligt för människan att äta kött har fel.

För det första - att dö är lika naturligt som att födas. Allt som föds ska också dö. På jorden finns en art som har tillräckligt mycket hjärnrynkor för att kunna känna ångest och rädsla inför döden, människan. Döden som begrepp existerar inte för någon annan art. När vi väl är döda återförs vi till jorden och blir näring för växter. Och när gräset växer spelar det ingen som helst roll var näringen kom från. I det skedet är en död människa jämställd med en död dovhjort. Näring i jorden. Allt som dör blir på ena eller andra sättet till näring åt något levande. Du kanske ger näring åt en maskros, som ger näring åt ett bi, som ger näring åt en fågel, som ger näring åt en rovfågel, som dör och faller ner i myllan. Och så börjar det om. "The circle of life" alltså. Du är en del av detta kretslopp helt oberoende av vad du har för livsfilosofi medan du är vid liv. Du är i slutändan bara ett däggdjur som kan baka semlor och knyta en slipsknut.

   Bild från images6.fanpop.com

När vi människor dör lider vi ibland, av sjukdom, smärta och - om det inte går väldigt fort - av dödsångest. Dödsångesten är ett pris vi får betala för att vi har planetens mest utvecklade hjärna. Andra (dägg-)djur lider i princip alltid när de dör av naturliga orsaker*. De dör av svält, sjukdom, rovdjursangrepp och av skador som gör dem hjälplösa. Det gör ont i en ålderssjuk hare när en korp klommer och hackar loss kött ur låret på den. Vilda djur plågas ofta långsamt till döds. Det mest skonsamma sättet att dö på för exempelvis ett rådjur är att det blir slaget av ett rovdjur som kväver det till döds med ett grepp över strupen. Eller - ännu skonsammare - att det blir skjutet av en jägare. Det mest värdiga och naturliga liv ett vilt djur kan leva är i vilt tillstånd. Och det mest värdiga och naturliga liv ett tamhöna kan leva är på en gård, förutsatt att ingen plågar den givetvis. Den klarar sig inte i vilt tillstånd, sådan har vi nämligen avlat fram den.

Men vi fortsätter med rådjuret som exempel. Rådjuret är etthundra procent anpassat för en kost bestående av växter. Rådjuret är också etthundra procent anpassat för vaksamhet och flykt, därav tändernas utformning och ögonens placering på sidorna av huvudet tex. Rådjuret är alltså ett bytesdjur. Lodjuren är rovdjur och de äter rådjur. Lon är etthundra procent anpassad för en kost bestående av kött, och lika anpassad för ansmygning, anfall och att döda. Därav ögonens placering på huvudets framsida, tänderna, klorna och de mjuka trampdynorna. Två typiska exempel på bytesdjur och rovdjur.

Varken rovdjuret eller bytesdjuret har någon ondska i kroppen. Inget rovdjur förstår att bytesdjuret känner smärta när det rivs ner. Det styrs av sina basala behov, reflexer, instikter och medfödda beteenden. Lon känner varken samvetskval eller medlidande, sådant finns inte i dess medvetande. Om den hade förmågan att reflektera och dra slutsatser som vi gör skulle det finnas lodjurspsykologer. Den vet inte att begreppen existerar. Och inget bytesdjur går omkring i ständig skräck för att bli rovdjursdödat. Det styrs av exakt samma saker som rovdjuret. Men instinkterna och det medfödda beteendet är deras fall extrem vaksamhet och flyktbenägenhet. Du kan titta på ett vilt och avgöra om det är en kött- eller växtätare. Denna specialisering är ju orsaken till att du måste ge din katt eller hund animalisk föda för att den ska må bra. Har du förresten koll på var och hur maten till dina husdjur produceras? Liv och död. Djur dödar djur. Djur äter djur. Helt naturligt för allt levande.

Sen har vi exempelvis Kråkan, den tillhör egentligen ingen av ovanstående kategorier. Den är opportunist, precis som vår närmaste släkting chimpansen. Opportunisten äter vad den kommer över och är anpassad för det. Allt går ned! Både kött och grönt. Att människan också är opportunist är odiskutabelt. Du kan kalla dig vegetarian, vegan eller köttätare. Du kan välja din kost men du är fortfarande av arten människa och därmed opportunist. Du ingår i det naturliga kretsloppet från liv till död till nytt liv. Du kan inte plocka ur dig själv ur den ekvationen hur mycket du än vill, hur starka känslor du än har, hur starka armar du än har, hur mycket potatis du än odlar, hur "skonsamt" leverne du än tror att du för.

Om något är "onaturligt" i allt detta så är det inte att djur äter djur. Utan att du sitter och äter piggelin utanför bibliotekskaféet. Och att du placerar dig själv utanför naturen som om du vore något jävla spöke.

   Bild från themetapicture.com

Ergo; det är etthundra procent naturligt för människan att äta kött.

* Kuriosa; det är däggdjurens hjärnbark som ger oss förmågan att känna smärta, dvs "aj aj-smärta"  i den form vi är bekanta med. Fisk exempelvis saknar hjärnbark.

För en stund sedan, medan jag lärde dottern tre sätt att döda en människa med en penna, halvlyssnade jag på morgon-TV (jag VAB:ar). Någon av alla dessa morgon-TV-fjantar samtalade med meteorologen om extrema väderförhållanden. De pratade om snöstormar och fjanten säger "man kan kanske inte begära att samhället ska kunna hantera att det plötsligt och snabbt kommer tio cm snö...". I rest my case.

Och så lite humor på det:

Urbaniserad kan man vara både i Piteå och Malmö. Men utan att ta i vågar jag gissa att det är vanligare i Malmö och andra storstäder.

Fy fan vad jag är trött på alla dessa urbaniserade idioter som inte har någon kontakt alls med verkligheten. Och då menar jag trött, jag vill nästan gå och sova av uttråkning när jag ser/hör hur de resonerar. Urbaniseringen har många ansikten. Har ni sett TV4-dokusåpan "Farmen" t ex? Bara namnet, "Farmen". Det är ett litet småskaligt jordbruk de bor i och driver. Vadå "farm"? Vi säger inte farm i Sverige, vi säger jordbruk. Det heter inte "farmare", det heter jordbrukare eller bonde. En farm är något annat, t ex en minkfarm (som egentligen borde benämnas minkuppfödning men låt gå). En urbaniserad TV4-ledning och -redaktion har namnsatt skiten, troligtvis direkt från engelska språket. Jag har också hört ungdomar säga "flod" när de pratar om en älv eller å. Samma grej. Jag hatar inte de stackare som säger flod eller farm. Men jag får sår i öronen. Urbaniseringen är också skyldig till bambifieringen. Denna förbannade företeelse där man tillskriver djur mänskliga egenskaper och känslor. I grunden finns något gott i det antar jag, man bryr sig om övrigt liv som vi människor delar planeten med. Ibland växter också. Men det gör jag också, och alla jägare och fiskeentusiaster jag känner eller mött. Skillnaden är att dessa urbaniserade naturmuppar är helt frånkopplade från verkligheten (därav uttryck som "balkongbiolog" och "betongindian").

Själadödande! Bild från stockholmstad.se

Det skulle vara svårt att genomgöra rent praktiskt men det borde ingå i allmänbildningen (skolgången) att prova leva praktiskt i och med natur och (både vilda och tama) djur. Alla borde få lära sig att ett träsk är en sjö och inte en myrmark, hur och var man går över en blöt myr. Alla borde få uppleva att det är krångligt att vandra genom en urskog, hur det ser ut eller känns när man avlivar ett djur, hur 23 minusgrader i Norrbotten känns i jämförelse med 2 plusgrader vid Skånes kust, hur man gör upp en eld, hur liten en människa är på ett kalfjäll, hur tyst det är i en mossbelupen granskog, hur livgivande ett outbyggt strömvatten är och hur man fiskar. Alla borde få möjligheten att känna en fysisk koppling 2-3 generationer bakåt i tiden när de flesta baxade storsten från sin åkermark, högg ved för att klara vintern och kände trygghet efter att man fryst ner ett par styckade älgar på hösten. Representanter för djurrättsorganisationer, F! och MP borde göra PRAO-månad som fårbönder i ett vargrevir. Med det i erfarenhetsbanken skulle alla ha en ödmjukare inställning till livet.

  Livgivande granskog! Bild från bioresurs.uu.se

Jag och min familj äter mycket kött, 99% av det köttet är viltkött. I höstas fällde jag min första älg och jag ser fram emot att själv fälla mer av det viltkött vi äter. Min kudde är proppfull av gott samvete och jag sover galet bra på den. Jag hatar nämligen djurplågeri och undermålig djurhållning. Att äta vilt håller min huvudkudde full av gott samvete. Även om svensk djurhållning är bra. Vissa grupperingar är emot oss karnivorer och motiverar det ofta på väldigt konstiga och felaktiga grunder. Jag såg häromdagen tex en kommentar någonstans på nätet, om att det är en synd att äta kött. Så jag var tvungen att kolla om det finns underlag för det påståendet, även om jag själv är ateist.

Rådjursstek, bild från receptfavoriter.se

Enligt skapelseberättelsen åt människan endast fröbärande örter och frukt innan syndafloden, dvs innan en osedvanligt verbal orm övertalade Adam och Eva att ha äppelfest. Guds instruktioner till människan löd:

"Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frukt som har frö. Detta skall ni ha till föda." (1 Mosebok 1:29).

Efter syndafloden fick människan också äta djur (party!), Gud ändrade reglerna enligt följande:

"Fruktan och skräck för er skall komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himlen, över allt som krälar på marken och över alla fiskar i havet. De är givna i er hand. Allt som rör sig och har liv skall ni ha till föda. Så som jag har gett er de gröna örterna ger jag er nu allt detta." (1 Mosebok 9:2-3).

Det gäller tydligen fortfarande, eftersom Gud inte levererat några nya förhållningsregler. Även den som blir frälst (och förlåten) kan fortsätta äta kött så länge man inte strypt dem till döds. Medan bodpudding väl får anses som ajabaja:

"Därför anser jag att vi inte skall göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud utan endast skriva till dem att de skall avhålla sig från sådant som orenats genom avgudadyrkan, från otukt, från köttet av kvävda djur och från blod." (Apostlagärningarna 15:19-20).

Det finns alltså ingen religiös grund för att inte äta kött. Men å andra sidan är bibeln en saga så varför ska vi bry oss om vad ett antal gubbar över årtusenden tyckt att det ska stå i Bibeln. Skapelseberättelsen är fullständigt vansinnig. Det är givetvis genom vetenskapliga och historiska glasögon vi ska betrakta oss själva.

Människan har fri vilja och kan tänka abstrakt och resonerande. Vi kan alltså välja. Förutsatt att vi lever på rätt ställe rent geografiskt och i ett välfärdssamhälle. Men historiskt sett är vi allätare, precis som vår närmaste släktning chimpansen. Mer om det i något kommande inlägg...